Är det skolorna som sätter betyg?

Radioprogrammet Kaliber sände ett bra reportage om olikheter i betygssättningen på grundskolan. Huvudpoängen var att vissa skolor satte för höga betyg i svenska, matte och engelska i förhållande till elevernas resultat på de nationella proven. Skolverkets respons i frågan raporteras i DN. Fokus hamnade på friskolorna och att det var den kategorin av skolor som var flitigast med att överskatta elevernas kunskaper när det kom till betygssättning, underförstått att de kommunala skolorna är bättre på att sätta rättvisa betyg.

Det är utmärkt att denna problematik lyfts fram och att den bristfälliga betygssättningen debatteras. Det är dock viktigt att komma ihåg att det inte är skolorna som sätter betygen, utan lärare. Det är varje enskild lärare som har att tolka betygskriterierna och sedan mäta elevernas prestationer i förhållande till dessa. Även om en skola som helhet betraktat sätter betyg som ligger i nivå med elevernas resultat på de nationella proven så kan variationerna inom den skolan likafullt var stora. En generös, eller kass, lärare, sätter väldigt höga betyg på de elever han/hon är satt att under visa och en annan lärare, snål/kass, sätter väldigt låga betyg på sina elever.

För att komma till rätta med problemet är det varje betygssättande lärare som måste kontrolleras och följas upp av till exempel skolverket eftersom det är läraren och inte skolan, som sätter betygen.

Ska läraryrket auktoriseras?

Bör vi lärare få en legitmation, på samma sätt som läkare har? De fackliga organisationerna förespråkar en sådan utveckling. Det skulle ge yrket en högre status sägs det.

Vad är det som skall auktoriseras?

• Förmågan att ge högre och högre betyg för varje år som går?
• Kunskapen att sätta på en video och sedan låta eleverna diskutera filmen i grupp?
• Att inneha en rejäl dos ämneskunskaper som sedan meddelas till eleverna från katedern?
• Att inneha bristfälliga ämneskunskaper och låta eleverna skapa sin egen kunskap i datasalar och bibliotek?
• Förmågan att rangordna eleverna i klassen och låta det styra betygsättningen?
• Att kunna bedriva god undervisning?
• Att sätta likvärdiga och rättvisa betyg?

Innan läraryrket blivit professionaliserat på riktigt så är en auktoriasation meningslös. Kan vi inom lärarkåren inte själva bestäma vad god undervisning innebär, så blir en aktorisation bara ett intyg på att man är anställningsbar som lärare, men det vet vi väl redan idag vilka som är, nämligen de som innehar en lärarexamen.

Om vi som lärare inte kan definiera detta så kommer kanske politikerna att gör det åt oss. Och det är ingen lyckad lösning.

Att vara lärare

Att vara lärare innebär att man är klämd från många håll. Nerifrån, av eleverna, som vill ha så höga betyg som möjligt med minsta möjliga arbetsinsats. Uppifrån, av skolledningen, som vill ha glada och fogliga arbetare som inte bråkar om scheman, tjänstefördelningar och lön. Från sidan, av elevernas föräldrar som vill ha hem väluppfostrade ungdomar som fått precis som de vill utan att ha blivit bortkämda, och med höga betyg, givetvis.

Till detta kommer påtryckningar mer grundade på ideologi än egenintresse. Fån höger kommer skriken från batongpedagogerna som med katederundervisning, nolltolerans och rigida ordningsregler vill skapa en välkammad och välanpassad befolkning som utan vidare kan räkna upp vattendragen i södra Sverige. Varför vattendragen finns just där är inte så viktigt.

Från vänster hör man viskningarna från flumpedagogerna. De vill låta eleverna växa av egen kraft, vi lärare skall bara vägleda dem försiktigt. Krav och mätning av resultat riskerar att skapa trasiga och sönderstressade elever. Genom att antyda vikten av kunskap ska vi få eleverna att frimodigt kasta sig ut i verkligheten och själva ta reda på varför det finns vattendrag i skåne. Vad de heter är inte så väsentligt.

Pressad mellan dessa sköldar ska alltså läraren sköta sitt jobb. Ett roligt arbete? Ja vissst. Ett krävande jobb? Det beror på hur mycket arbete man lägger ner. Vissa lärare sliter mycket hårt, men andra kviterar ut full lön men lägger nog inte ner mer än 60% av en heltid i arbetsinsats.