Att vara lärare

Att vara lärare innebär att man är klämd från många håll. Nerifrån, av eleverna, som vill ha så höga betyg som möjligt med minsta möjliga arbetsinsats. Uppifrån, av skolledningen, som vill ha glada och fogliga arbetare som inte bråkar om scheman, tjänstefördelningar och lön. Från sidan, av elevernas föräldrar som vill ha hem väluppfostrade ungdomar som fått precis som de vill utan att ha blivit bortkämda, och med höga betyg, givetvis.

Till detta kommer påtryckningar mer grundade på ideologi än egenintresse. Fån höger kommer skriken från batongpedagogerna som med katederundervisning, nolltolerans och rigida ordningsregler vill skapa en välkammad och välanpassad befolkning som utan vidare kan räkna upp vattendragen i södra Sverige. Varför vattendragen finns just där är inte så viktigt.

Från vänster hör man viskningarna från flumpedagogerna. De vill låta eleverna växa av egen kraft, vi lärare skall bara vägleda dem försiktigt. Krav och mätning av resultat riskerar att skapa trasiga och sönderstressade elever. Genom att antyda vikten av kunskap ska vi få eleverna att frimodigt kasta sig ut i verkligheten och själva ta reda på varför det finns vattendrag i skåne. Vad de heter är inte så väsentligt.

Pressad mellan dessa sköldar ska alltså läraren sköta sitt jobb. Ett roligt arbete? Ja vissst. Ett krävande jobb? Det beror på hur mycket arbete man lägger ner. Vissa lärare sliter mycket hårt, men andra kviterar ut full lön men lägger nog inte ner mer än 60% av en heltid i arbetsinsats.